Långfredag låt oss lyssna

För att citera varenda sliskig snubbe någonsin: heyyyyyyy. Hej. Långfredag. Borde plugga, borde lyssna på alla tusen föreläsningar jag inte lyssnat på, men vet ni vad: 
 
Exams, Papers, Me Updating Music Playlist
 
Fuck it. Vi går vidare till en mycket random och sen får man väl ändå säga 2019 potpurri. Kommer ni ihåg när det faktiskt var en grej, potpurri? Nej, inte jag heller, min enda kontakt med potpurri är 90-talsserier. JAJA. 
 
 
Den här kom visserligen ut förra året, men jag har ju slept aloooooooot det senaste året så den får vara med här och nu. Normalt blir jag meget meget uttråkad av akustiskt gitarrplonkande och ledsna röster. FÖRSTÅR INTE. Är så gudabenådat tråkigt? Ta din gitarr Daniel och ät upp den, ingen bryr sig, ingen bryr sig om att du har skrivit en halvdann melodi och använder din tredjeklassarpoesi för att skriva om en tjej som DU var otrogen mot och lät göra allt emotional labour. Fuck you. Men Pink Sweat$ är inte en Daniel. Den absoluta majoriteten (vill inte säga allt pga man kan ju ha missat något) är akustiska skapelser som myser omkring i R&B och soullandet. Lite poppigt, ja visst. Det går ju inte att inte låta lite poppig idag. ELLEHUR. Allt ska va någorlunda radiokompatibelt. Lite grann iaf. En magisk ca 3 minuters slinga av enkelt gitarrspelande och en dialog med en som tvekar inför kärlekens osäkerhet (vem gör inte det://). Vacker falsett. Underbart avskalat. Muy bien. I fucks with this voice. 
 
 
Död åt trapsoundet. DÖD. Eller nja, man tycker ju om Migos. Men det här slentrianmässiga trapsoundet herregud. Tycker om intåget (eller har det alltid legat där puttrande men det känns som om nästa mainstream sound kommer vara funkigare? HOPPAS) som den lite mer funkiga R&Bn har haft. Röster är en hit och miss, eller bara något däremellen som varken förhöjer eller gör musik olyssningsbar. Detta är en HET röst. Lucky Daye var tydligen med i American Idol 2005 som 19-åring. Han växte upp i en "cult" (blir väl sekt på svenska?) så det är väl ursäktat. Två EP:s senare kan vi konstatera att det går bra, kommer gå bättre. Vill höra denna i en bar. 
 
(Här skulle jag kunna "tipsa" om Billie Eilish, men vet ni vad, det går inte att tipsa om någon som är sönderhyllad så jag nöjer mig med att säga att bad guy och wish your were gay är fucking amazing låtar, tack o hej) 
 
 
En artist som jag aldrig har bondat med någon över än? Tror inte jag träffat någon som lyssnar på Tink? En låt om att att inte släppa taget, att bara liksom dweell i insikten att the heart wants what the hearts want (slutte å gå runt som en jæ klisjé, ja, en SKAM-referens såhär tre år senare, may it never die). Bra rapgame och good singing. Låt Tink få en större krets här va VA. 
 
 
A.CHAL upptäckte jag när jag upptäckte Love N Hennessy som är bland det hetare jag hört. GUD. GUUUUD. Nonchalant, långsamt tungt beat. Avskalat. Har jag sagt att jag tycker om avskalad musik? Hm. Ja. Har inte lagt in den i min hångla-lista än av någon anledning. Har en ny hångla-lista som är fuego. Men låt oss prata lite om 000000. Sex nollor. Från Peru och senare USA har A.CHAL kommit och med honom good fucking music. Spanska och engelska till mjukt pulserande musik. Beat i center of attention och mhm. Ja. Den här åker också rakt in i min hångla-lista. 
 
 
Tiara Thomas! Nu har min hjärna slutat vara kreativ med ord så här kommer ett bra låttips helt enkelt. Monotont. Underbart. Bra att hångla till. Lite faded till. Säger väl en del om mitt liv att jag fastnar för musik som jag vill hångla till:))))) ELLER DJ:A, gud har sagt det för alltid men hur gör man? Hur gör man? Ska haka tag i en bekant och ta tag i det. 
 
PUSS, ät mycket godis, ägg om ni gillar det, njut av solen, lyssna på musik, hångla så mycket ni kan om ni har någon att göra det med. Ska försöka uppdatera liiiiite oftare. Nu ska jag ut i solen och njuta av tystnadennnn. 
Music |
Upp