Hej min tragiska lilla blogg

Det var länge sedan. Två dagar innan en tenta och min comeback är ett faktum. En comeback lika torr som Chris Pratts skämt, hehe. Skämt åsido. Jag har ju lyssnat på musik sedan jag senast skrev (i somras? Jag kommer inte ens ihåg? Förrförra hösten?), jag kommer inte ihåg. Men jag kan börja med att säga att Norman Fucking Rockwell var heeelt oterolig, Lanas bästa album hittills HELT KLART. Finstämt, genuint, ett modernt melodimakande man sällan hör. The Greatest är nog the fucking greatest herregud. Och hope i a dangerous thing osvosv. fucking vackert. 
 
Jay-Z har återvänt till Spotify. Massa annat har hänt. Festivaler. Jag vet inte vad. Massa rykten om att Frank, SZA, Childish, Rihanna och Kendrick ska släppa nytt i år (vill säga Bey också, it's been a while now sedan Lemonade, 4 år!! herregud tiden springer lol klyschan of life), så tummar hålls!! Saknar tiden då albumsläpp hajpades upp och då man faktiskt visste om att de kom. Liksom, jag fattar att man vill jobba relativt ostört utan någon deadline så att det blir perfecto men liiite förvarning. Det är trevligt. B som började eller i varje fall gjorde surprise albums till norm känns det som, kan alla släppa det nu? 
 
Vad har hänt mer? Var på Ari Lennox spelning på Debaser i december. Magi. Fucking magi. Och fan vad nice person alltså. Så jävla real och gullig? Underbart. Inte cringe mellansnack. Bara bra. Whipped Cream var livets liv. 
 
Lyssnat mycket på Och vinnaren är... på sistone, mest för att liksom tvätta bort all den nya jävla skiten hon släpper (DET HAR GÅTT UTFÖR!!!). Tråkig mainstream pop?? Alltså inte ens sådan som man skydligt släpar till sin springlista pga så fucking catchy utan ~tråkig~. :/ kom tillbaka Oskar. Framförallt Jajaja och Stopp har jag spelat om och om och försökt härma och som alltid nedslagits av min "okej" röst (citat: bästa vän). 
 
ON TO THE MUSICTIPS SOM NI ANTAGLIGEN REDAN VET OM MEN SKITSAMMA
 
 
Joy Crookes har funnits i utkanten av mitt medvetande som en artist jag sett potential i, jag menar, rösten!! Påminner mig på ett bra sätt om någon Disney-låt?? Men Mother May I Sleep With Danger fastnade inte, klickade inte, men lite chacha...??...inspirerade Early är smooth, har en rythm och viskande drömmig, lite lågmäld. 
 
 
Man har ju lyssnat på Queen i sina dagar, det har man ju. Mamma har ju spelat:)) det:))) lite:) granna:))) om vi säger så, men häromdagen fick jag den här tipsad av someonesomone och det kändes nästan som om han uppfunnit en helt ny Queen-låt bara för min skull (hehe) och JÄVLAR. JÄVLAR HÖRRNI. Funky, Freddys falsett, liiiiiite reagge-feeling, om ni fattar?? Om Queen gör RnB är det fan det här och I'm here for it, I'm allllll here for it. 
 
  
 
OKEJ. Förband till Ari Lennox var Arin Ray, och han har funnits som många andra i periferin, inte fastnat, men live var det helt amaze. Närvaro, röst, ni vet vissa artister som brinner 100 gånger starkare live än på Spotify, eller fel, inte dem utan själva musiken brinner 100 ggr starkare? Kanske båda? Vad vet jag? Men om ni tycker om DVSN vilket ni gör och tycker om lite... knullig... rnb... så är detta er cup a coffee. Och då menar jag knullig på ett bra sätt haha. Slår ett slag för Reckless också. 
 
 
Tung. Alltså hahah för att var högstadig. Men. Tung. 
 
 
Borta är dagarna då jag ägnade mig åt pseudojournalistik och researchade artisterna lol. Men Ama Lous röst är intressant och återigen på ett bra sätt!!! 
 
 
Tinashes senaste med 6LACK var beaut, sårbar, och ärlig och lite krass ärligt talat? 
 
 
Vårt nationalarv Sarah Klangs senaste album var fint så fint och den här är min favorit:') om den gick rakt in i min skrivlista? jajamänsan fattas bara att jag skriver något. 
 
 
Summer Walker är ju magi och jag hoppas hon inte blir nedmald av branschen, jag ser potential jag seeeer potential som liknar Lauryn Hill lite grann. Jag är down down för allt mer upptempo pga trevligt, men hennes begåvning LYSER på typ den här eller Session 32. Och hennes Tiny Desk där fan syns det. Och Fun Girl
 
 
JAG HAR HITTAT EN ARTIST SOM PÅMINNER OM KEHLANI. På fullaste allvar. Detta påminner mig om Kehlanis första album. Type of Way också. Jag tror på Sonta, kom ihåg var ni läste det först! 
 
 
Om jag ska beskriva min musiksmak i en låt blir det fan den här. Till 100 jag. End of story. 
 
HADE. Viva 2020 det här blir fan ett bättre år än förra som var ett skitår. Skål för antidepp och förändring!! Ciao ciao. 
Upp