Feed my soul

Tjohej. Tror jag bara skriver på svenska hädanefter, vem försöker jag lura herregud. Tills NPR dm:ar mig får det här duga. Ligger hemma kanonförkyld (shocker så här sista veckan i januari) och tänkte slänga ut lite karameller som jag slept on sedan 2018 tog slut för 29 dagar sedan. 

 

Vi börjar med Whipped Cream av Ari Lennox. Nästan 5 minuter av pulserande sprillans fucking amazing rnb. Lite blasé, men vibrerande blasé, om ni fattar? Mhm. Kan definitivt gå omkring och squat real low till den här en onsdagsmorgon på Friskis. 

 

 

Next up är Phone Calls med Jessie Reyez. Jag är inte heeelt såld på Jessie Reyez. Inget emot henne, men det klickar liksom generellt inte för mig. Nothing to do about that, men den här är fet. Kaxigheten, nästanilskan överförs magiskt till ens nerver. Applicera på fake ass dudes eller bara på random folk som går långsamt i kollektivtrafiken (känner ärligt talat för att sparka dem i knävecken? Säger väl mer om mina aggressionsproblem än om hur långsamt de går, aja). 

 

Har lyssnat på Eryn Allen Kane sedan hennes första EP Aviary: Act 1 (framförallt Have Mercy). Men mer om det en annan gång. Nu ska vi prata lite om Feel The Need. För att gud, vad bra lätt soul. Peppig för att använda det ordet (det är ett bra ord). Men gud vad man vill steka lite pancakes till någon man gillar, dansa omkring och hångla lite till den här. Hoppas inte något jävla reseföretag kidnappar låten och sedan totalt fördärvar den i det kollektiva medvetandet. Hoppas. Får rysningar när folk börjar prata om Ving eller vad fan det nu är för utsugande charterföretag apropå At Last. Just don't. 

 

 

Rejjie Snow gästas av Anna Of The North på Charlie Brown och de är en otippat bra kombo måste jag säga. Funkvibes och rap, yes. Låten i ett nötskal: Man känner sig cool. Trots att man (kan bara tala för mig själv i och för sig) inte stjäl kola eller köper heroin. Du behöver inte det när du lyssnar på den här.

 

 

Highlighter, highlighter överallt. Är en riktigt sucker för avskalad rnb:ig pop, lite electro. Viskande, heartbroken. När beatet får gotta omkring in the center of attention, liksom är den röda tråden och pushar låten framåt. Sedan har man ju också gråtit in i ens jävla yoghurt och müsli, inte kunnat svälja för halsen bara är en millimetertunnt mellanrum och sedan forsatt gråta utanför the cereal. Vem har inte det. 

 

 

Ingen har väl missat Lowkey av Reyn? Ingen som lyssnar på P3 I guess? MEN. Fuck Lorentz (förlåt men ja, du var kul typ 2014 men vad hände? Jag kanske bara slutade bry mig, det kanske faktiskt gick utför, håret gick i varje fall utför). En kompis sa att den här låten var för mycket Lorentz, vilket jag kan förstå, men inte hålla med om. Autotunad poppig rnb på svenska. Som inte är Lorentz. Lita på mig. 

 

 

Lyssnade på Cold Blooded Creatures på väg hem tidigare idag. Inte en låt jag har på repeat, mest för att den är lite... mycket...? i refrängen. För intensiv för my mind just nu. Men, inte för inte som den är med här. Bryson <3 och AlunaGeorge konstaterar att man ibland bara är människa fysiskt och inte romantiskt. Och fan bullshitta inte om det, skäms inte, ibland är det bara så. ¯\_(ツ)_/¯

 

DET VAR ALLES FÖR NU, HA DET. <3